Vi hade hållit hennes födelsedag hemlig för henne sen i somras. Alla hävdade bestämt att vi skulle besöka henne till helgen och hon trodde på det. Hennes älskling tog med henne på en tur till Köpenhamn och på kvällen fick hon veta att de två skulle gå på restaurang och äta middag. Bara de två.
Det var bara det att när hon steg in genom dörren på restaurangen (som bär hennes smeknamn), så satt vi hela familjen där. Mamma, pappa, små syskonen. Mormor & morbror. Faster. Farmor & farfar. Bästa vännen. Då föll de första glädjetårarna ner för hennes kinder.
Vi åt fondue och hade trevligt. Sen kom presenten som vi alla skramlat i hop till. En flygbiljett till New York dit hon skall åka med älsklingen. Det var det sista hon väntat sig. Hon läste på biljetten flera gånger innan hon nog ens förstod vad det stod där. Då grät hon ännu mer. Av någon otrolig händelse så spelades en instrumental version av “I will always love you” när pojkvännen gav henne sin present. Ett smyckesset i Bismarck. Nu var tösen helt upplöst i glädjetårar och de fortsatte spruta när bästa vännen gav sin present.
I dag SMSade jag och frågade hur det var. Jag går på moln fick jag till svar. Är de mjuka frågade jag då. Det var de :).
