Ventilen

Detta har blivit en ventilblogg. En blogg där trycket som byggs upp får pysa över. Livet är inte jämt så jobbigt som det kanske verkar för den som läser här. Det är säkert synd, man kanske får helt fel uppfattning om mig.

I vilket fall som helst, julen är över och den blev mycket lyckad tror jag. Alla verkar nöjda och glada. Ingen, nåja okay någon då, blev för överförfriskad men var mycket trevlig i alla fall. Maten var god och givetvis åt nästan alla för mycket i år igen. Så klart, det hör ju nästan till.

Julklapparna gick nog hem de också. Vi delade ut en och en och väntade tills de var öppnade. Det tog sina timmar för det blev många faktiskt. Jag hade rimmat på mina och det blev väldigt uppskattat och många ville spara sina rim. Hoppas inte de trodde jag snott dem på internet för det hade jag inte. Varenda rim hade jag kommit på själv!

Fina Cassandra och Marcus fick massor med dollar till sin New York resa.
De blev hemskt glada, för med alla dollarna de fick fördubblades deras reskassa. Speciellt sen de hade varit hemskt oroliga för hur de skulle klara av januari månad  efter resan och kunde dra en lättnadens suck. Det var lite gulligt att tjuvlyssna på dem och höra hur Cassie sa till sin Marcus: –Nu har vi råd att åka skridsko på Rockefeller Center.

Killarna fick bl.a. varsin skjorta av mig. Jag tror de blev glada för dem. Av sina föräldrar fick de spel till sin Wii. Mario kart och Guitar hero 5 med trumset. Det var härligt att se dessa killar som är 15 & 18 år förvandlas till två 10 åringar framför tv spelen.

Mamma (min svägerska) Eva fick en minilaptop av min bror och deras barnen. Hon blev så lycklig att hon grät. Hon släppte inte den på hela kvällen utan satt med den i famnen och strök över den som om den vore en katt.

Jag har varit orolig för att Marcus inte gillade mig på något sätt. Men efter julen har jag förstått vad det handlar om. Marcus är en allvarlig kille helt enkelt. Har inte lika lätt till skratt som många andra. Han är så mycket lugnare på något sätt. Det är allt. Det är svårt att tolka människor.

Nu har katten fått sin vattenfontän också. Skall ta bilder och lägga upp på hennes blogg sen.

Att inte kräva av andra det man själv inte klarar av.

Tänk om människor kunde sluta kräva av andra det de själva inte klarar av att göra.

Tänk dig att du har att göra med en människa som lätt och ofta brusar upp. Någon som genom åren ofta har snäst till, höjt rösten, skriker och i bland varit ganska orättvist mot dig. Du har ofta svalt det och slätat över trots att du i bland blivit ganska sårad och känt dig orättvist behandlad. Men så händer det en dag att du själv brusar upp mot människan och då blir det genast en stor affär av det hela och du får bland annat veta den ”inte accepterar att man höjer rösten mot den”. Skall man skratta eller gråta? Men alla de gånger du i välmening påpekat något och fått höra vilken idiot du är då?

Sen får du mess där det hela tiden ligger en undermening om att du skall be om ursäkt för detta. Men personen själv har nästa aldrig bett om ursäkt när den farit ut mot dig i hätska ordalag. När du då denna gång inte ger efter och ber om ursäkt utan påpekar att personen i fråga ofta har farit ut mot dig utan att be om ursäkt, då vill plötsligt inte personen “slösa mer energi” på dig, enligt messet. Mess jag själv inte startade, utan bara svarat på. Plötsligt lyckas människan vända på även messen och få det till att verka som att DU tagit kontakt via mess och att personen inte ville det och vill avbryta.

Jag känner mig ledsen och sårad. Jag har tagit emot så mycket och tagit illa vid mig många gånger, men inte sagt något om det försökt förstå och glömma. Känslan jag har just nu är att jag aldrig mer kommer att acceptera att denna människan brusar upp mot mig mer. Det känns mycket orättvist när denna människa kräver mer av mig, än den ens klarar av själv!

Jag är också bara människa – ingen slasktratt!!

Ledsen..

Bara väldigt ledsen!

Död i en vecka.

Fick veta i dag att en granne legat död i en vecka i sitt badrum utan att någon upptäckt det. Han låg inne på toan med stäng dörr så det var därför grannarna inte reagerade på lukten vilket jag mindre förstår då vi har ett sammankopplat ventilationssystem. Han hade visst hemtjänst någon gång i veckan men de hade inte slagit larm trots mannen var sjuklig. Det var anhöriga som reagerat till slut.

Det är sorgligt. Det yttersta beviset på att vårt samhälle haltar när människor dör och försvinner utan att någon reagerar på veckor och i bland år. Pensioner ramlar in, hyror betalas automatiskt, månad för månad, år efter år. Grannarna klagar kanske på att avloppet luktar, då doften av en död påminner om det, men ingen fattade den verkliga orsaken.

Han var ju anonym – precis som jag väljer att vara. Höll sig för sig själv och hade inte mycket kontakt med grannarna. Såg honom någon gång med sin rullator. Men jag reagerade inte på hans frånvaro, det gjorde ingen annan heller. Trots jag inte kände mannen grep hans öde mig. Ingen skall behöva ligga så i dagar, veckor eller månader.

Tillbaka igen

Tillbaka i känslan av att inte räcka till. Tillbaka i att vara en besvikelse. Tillbaka i sorgen. Tillbaka till att känna mig värdelös. Inser att en del hellre ser till det man presterar än den man faktiskt är. Tillbaka till att inte veta ut eller in.

Vill dra täcket över huvudet och stanna under det. Har känslan av att några nog helst skulle föredra att jag gjorde det också.

Räd satt trampa i klaveret igen. Att mina försök att räcka till var helt fel igen. Rädd att jag är dömd på för hand.

Han tror nog inte att jag ser besvikelsen i hans ögon när han ser på mig. Men det gör jag. Hur han först inte vill tilltala mig, hur blicken viker från mitt ansikte som om han inte ens kan se på mig. Men när han tagit några glas, eller någon öl tappar han sitt motstånd, då glömmer han att han skall förakta mig.

Jag är trött på att aldrig räcka till. Trött på att det är okay att man ser på mig som hundskit man fått på skon. And he is supposed to be my brother…

Eftertankarnas kranka blekhet…

"Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över"

Hamlet - Willian Shakespeare

Som vanligt går jag igenom allt som hänt och skett och nagelfar mina tankar. Ångrar saker, undrar över saker. Varför hände det? Var det något jag sa? Borde jag har gjort något annat? Är imponerad över andra som bara kan skaka av sig allt utan att ens tänka på sakerna i efterhand.

Nu ångrar jag att jag inte tog fler foton på snuttans 20 års dag. Men en del blev oerhört störda av blixten. Bilderna utan blixt blev bara suddiga. Så här sitter jag med 4 hyfsade bilder.

Önskar jag bett dem stå ut istället för att ta åt mig och sluta fotografera.

Möt min nya vän

Costal Scents 88 Ultra Shimmer Eye Shadow Palette,. baby!!

Jag älskar nyanser av bubbelgumsrosa. Tänker på min katts rosa nosknapp, när hon är lagom upphetsad av en spännande lek – det är ungefär den nyansen jag menar. För ett tag sen gjorde jag en liten upptäckte hemma. Jag har typ 10 olika ögonskuggor av ungefär den rosa färgen. Jag insåg att jag behövde göra något. Det är ju kul att leka med färger. Men det skall vara skuggor som är lätta att blanda och jobba med och långt i från alla skuggor är av bra kvalisort.  Valet föll på Costal Scents i USA. Billigt och kvalitet som inte är så långt från svindyra kända märken á la MAC enligt säkra källor.

Har inte hunnit testa skuggorna än men jag älskar min lilla palett redan. 88 färger att ha kul med. Yay!!!

Jag trodde att min palett hade hamnat hos tullen för det dröjde, men så var det inte. Avin jag fick idag var en PÅMINNELSE!!! Påminnelse om att ett stort paket låg och väntade på mig. Alldeles ensam på ICA. Stackaren. Jag som längtat så. Antingen har posten missat att dela ut avin till mig eller så har den hamnat fel hos någon granne som inte orkat lägga den i min brevlåda. Med tanke på mitt grannskap tror jag på det senare.

Men nu är kompisen hemma hos mig. Här skall sminkas!!!

På tal om ingenting

eller allting om man så vill. Känns lite bättre i dag. Hatar när jag bli irriterad utan att egentligen fatta varför. PMS troligtvis!

Väntar fortfarande på mitt Costal Scents palett. Den tycks ha fastnat i tullen för paketet jag beställde tre dagar senare har kommit fram. Det blir väl 25% i momspåslag och postavgift på det. Men trots det är det snorbilligt i alla fall. Hoppas dollarn är billig läääääääänge :)

Tar ett steg..

tillbaka… bäst så!

Men snälla, korkade CAROLA!!!

Varför i hela världen anser Carola att Moder Teresa skall få MUSIKPRISET Polarpriset?

Får förmoda att hon menade postumt då, men med Carola vet man aldrig.

Media Markt Ros & Ris!

Jag köpte min kamera Ricoh CX1 på Media Markt i Malmö. Med en gång jag öppnade förpackningen såg jag att man haft kameran uppe. Batteriet satt i och var fulladdat, handledsremmen var fastsatt och det saknades skyddsfilm över displayen. Jag tänkte inte speciellt mycket på det, okay, någon har haft den uppe och tittat på den var min tanke. Väl hemma såg jag att den var smutsig och det fanns vissa repor och märkliga pixelfel på displayen. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle åka in och reklamera eller behålla den. Själva kamerans funktioner var ju utmärkt. Tänkte att ja kan leva med det, rengöra kunde jag göra själv och kanske skulle reporna inte betyda något.

Men i dag var vädret ett annat. Ljusförhållandena är lite speciella just nu. Då upptäcker jag att pixelfelen och reporna var rejält störande och påverkade möjligheterna att få en bra bild av vad jag vill fota. Försökte ringa till Media Markt men kom inte fram.

Så det var bara att sätta sig i bilen och åka in. Väl där blev jag hänvisad till “Serviceavdelningen”. Träffade på världens nonchalanta personal. Han försökte hävda att det är så elektroniska produkter levereras numera. Med färdigladdade batteri som sitter i, att skyddsplast inte längre sätts på för att skydda displayer från fabriken. Men pixelfelen i displayen kunde han inte förklara bort. Han rådfrågade en annan kille som sa att de fanns bakom glaset och att det var reklamation som gällde.

Så påstår han att alla CX1 kamerorna var slut, jag förmådde honom att ringa och fråga om Media Markt i Lund hade några men han hävdade att de var slut där också. Han kunde inte säga när de fick in dem igen utan det fick jag gå ner till Fotoavdelningen och fråga. Han var så servicefientlig så det var inte sant. Märkliga glansiga ögon som inte fokuserade på något också. Nu i efterhand undrar jag om han inte var påverkad av någon typ av narkotika.

Väl på nere på Fotoavdelningen träffade jag en mycket trevlig och service inriktad försäljare. Han gjorde stora ögon när han fick höra att CX1 skulle vara slut och gick genast och plockade fram 3 stycken som de hade kvar. Visserligen var Champagne Rose slut men det är ju kameran jag ville ha. Så nu har jag fått en i silver.

Jag ber att få öppna kartongen i butiken för att se att allt är som det skall vara denna gången. Kameran ligger inplastad, batterierna och handledremmen är separat förpackade och batteriet är oladdat. På kameradisplayen finns skyddsplast och inga repor eller pixelfel!

Faktum är att säljaren på Fotoavdelningen antydde att det inte stod rätt till med killen på servicen.

En sak är säker: Köper man en NY kamera så skall den också vara fabriksny!

Idioterna slog till igen!

Talar om det här: http://mattes-egna-ord.blogspot.com/2009/05/idioter.html och det här: http://mattes-egna-ord.blogspot.com/2009/05/de-kommer-pa-hyran.html

I natt vid två tiden, skulle de in till samma granne som sist. Samma sak  upprepade sig. Grannen öppnade inte varpå idioterna först bankar en god stund på vederbörandes fönsterruta och ropar att de inte tänker ge sig förr än den kommer och öppnar. När de inte får någon reaktion övergår idioterna att slå och sparka på den låsta ytterporten.

Resultat: De kom inte in till den som de ville ha tag på och alla grannar i husen runt om vaknade.

IDIOTER!!!

Det är bara moln, damen!

Jag är inte riktigt nöjd med min Canon kamera. Men ja tänkte att det kanske är jag som inte fått till alla inställningar rätt. Så häromdagen satt jag i bilen och lekte med inställningar. Fotade obetydliga saker, bakrutan på en bil t.ex. Ändrade inställning och fotade igen. Fotade ett bygge, molnen, en buske vid affären. Testade och fotade! Så kommer en dam och parkerar vid sidan om. Jag fotar inte henne, fotar inte någon människa alls även om kanske någon råkar fastna. De är inga bilder jag tänker behålla, ville bara kolla inställningar! Men hon glor så surt på mig. Ungefär som om jag var en hundskit under hennes skor.

Hade helst velat veva ner rutan och ropa efter henne: Det är bara moln, damen!