Bloggen flyttar.

Finns i fortsättningen här: http://neathecat.se/svart_kaffe Cya there!

Ventilen

Detta har blivit en ventilblogg. En blogg där trycket som byggs upp får pysa över. Livet är inte jämt så jobbigt som det kanske verkar för den som läser här. Det är säkert synd, man kanske får helt fel uppfattning om mig.

I vilket fall som helst, julen är över och den blev mycket lyckad tror jag. Alla verkar nöjda och glada. Ingen, nåja okay någon då, blev för överförfriskad men var mycket trevlig i alla fall. Maten var god och givetvis åt nästan alla för mycket i år igen. Så klart, det hör ju nästan till.

Julklapparna gick nog hem de också. Vi delade ut en och en och väntade tills de var öppnade. Det tog sina timmar för det blev många faktiskt. Jag hade rimmat på mina och det blev väldigt uppskattat och många ville spara sina rim. Hoppas inte de trodde jag snott dem på internet för det hade jag inte. Varenda rim hade jag kommit på själv!

Fina Cassandra och Marcus fick massor med dollar till sin New York resa.
De blev hemskt glada, för med alla dollarna de fick fördubblades deras reskassa. Speciellt sen de hade varit hemskt oroliga för hur de skulle klara av januari månad  efter resan och kunde dra en lättnadens suck. Det var lite gulligt att tjuvlyssna på dem och höra hur Cassie sa till sin Marcus: –Nu har vi råd att åka skridsko på Rockefeller Center.

Killarna fick bl.a. varsin skjorta av mig. Jag tror de blev glada för dem. Av sina föräldrar fick de spel till sin Wii. Mario kart och Guitar hero 5 med trumset. Det var härligt att se dessa killar som är 15 & 18 år förvandlas till två 10 åringar framför tv spelen.

Mamma (min svägerska) Eva fick en minilaptop av min bror och deras barnen. Hon blev så lycklig att hon grät. Hon släppte inte den på hela kvällen utan satt med den i famnen och strök över den som om den vore en katt.

Jag har varit orolig för att Marcus inte gillade mig på något sätt. Men efter julen har jag förstått vad det handlar om. Marcus är en allvarlig kille helt enkelt. Har inte lika lätt till skratt som många andra. Han är så mycket lugnare på något sätt. Det är allt. Det är svårt att tolka människor.

Nu har katten fått sin vattenfontän också. Skall ta bilder och lägga upp på hennes blogg sen.

Nöjd och glad!

Alla julklappar är fixade. Det gick smidigt och lätt. Jag har hängt av mig mina egna skuldkänslor för att inte räcka till. Jag duger! Det räcker! Har till och med börjat rimma till klapparna.

Nu kan vi börja ringa in julen.

God Jul!

Microsoft GE UPP!!

Jag laddade hem en provversion av Microsoft Office för ett tag sen. När min far sen köpte en ny dator köpte han även Office med tre licenser för hemmabruk. Jag fick en av de.

Men sen provtiden för provversionen gick ut har jag bombarderats med mail från Microsoft om att omvandla min provversion till fullvärdig. Trots att jag registrerat min licensversion på samma e-postadress. Dessutom har det i de sista fem mailen stått att det är absolut sista chansen. Jo visst. Absolut sista chansen x 5.

GE UPP NU Microsoft.

Julklappsångest.

Varje år när det närmat sig jul har jag alltid haft en sådan julklappsångest. Ångest över vad man skall köpa, ångest över priserna och allmän ångest att aldrig räcka till. Man vill ju att det skall vara många presenter, samtidigt som saker de vill ha. Det är inte alltid det har gått i hop. När de har önskar sig en present som kostat hela min julklappsbudget för den personen. Jag har alltid gjort så gott jag kunnat, men jag har sällan känt att det har varit okay. Har alltid känt mig dum och fånig. Men innerst inne har jag bara menat väl!

När jag berättade för en person, som vet hur jag har det, om hur mycket jag planerat att spendera på var och en av de tre barnen blev hon förvånad och tyckte det var på tok för mycket för att vara en ensam person. Själv gick jag och grämde mig för att det var för lite.

När väl julklapparna delats ut har de för det mesta nog uppskattats av de tre barnen som varit huvudpersoner. Tack och lov har de äntligen blivit lite större och mognare. Kanske förstår de bättre nu att jag gör så gott jag kan och gläds åt det som de får istället för att tänka på det som de inte fick. Tycker mig ha märkt det de senaste åren.

Jag hatar att slå in paket. Jag kan inte slå in paket, men det blir alltid jag som får slå in dem plus presenterna från farmor och farfar. Omöjligt tunna julpapper som går sönder bara man råkar röra vid dem. De med bättre kvalitet är löjligt dyra för några ynka meter. Nog har jag hört retfulla kommentarer om inslagningen. Men jag gör faktiskt så gott jag kan.

Det är så lätt för andra att se ner på att man inte offrar på några kronor mer på det eller det. Problemet är bara att dessa kronor blir en stor jäkla flod och speciellt i december månad när man skrapar i hop varenda extra öre man kan. Skickar en tacksam tanke till elbolaget som ändrat sina räkningsdagar så att december är betalningsfri månad.

Sen så har vi nästan alltid firat jul med två personer som inte hör till vår del av familjen. Människor som även de har väldigt ont om pengar, lever på en minimal pension. Ett år köpte jag något litet till dem men det blev så konstigt, som att de på något sätt kände sig som i skuld till mig för det. Så jag tog det som en tyst överrenskommelse att vi inte ger varandra. Att vi vet hur det är att ha ont om pengar och att det inte finns några “hard feelings”. Kanske har jag haft fel även där, kan hända att de säger något bakom ryggen på mig när jag inte är där. Men jag är faktiskt ensamstående på en minimal budget. Jag är så in i bomben trött på att känna att jag aldrig räcker till när jag gör så gott jag kan efter min förmåga! Sen kommer tanken: är alltsammans bara i mina tankar? Är det bara jag som känner mig useless? Men de små gliringarna som kommer då och då. De tar hårdare än någon kan förstå.

Fan vad jag önskar att en del bara kunde acceptera mig som jag är än vad de anser att jag borde vara.

I år har jag bestämt mig för att inte ha någon ångest, klart den smyger sig på i alla fall men jag dämpar den så gott det går. Jag tänker inte vara luspank hela januari och jag tänker kosta på min katt en vattenfontän för hon behöver en sådan. Hon vägrar dricka vatten ur skålar om jag inte står och håller vattnet i rörelse. Med följd att katten helt enkelt dricker för lite och riskerar njursten och njurskador.

I år kommer ytterligare en person till Julfirandet. Jag har planerat en julklapp till honom också, tycker själv jag löst det dilemmat ganska bra.

Jag skall resa till Malmö på måndag och ge mig i kast med julhandeln. För första gången har jag ingen som helst lust att åka dit. Dels för vädret, de e inte kul att åka buss när vägarna ser ut som de gör. Sen kommer alltid oron för att bli rånad, råka ut för en ficktjuv eller att få kortet skimmat. Inte heller ser jag fram emot att tvingas vänta på bussar i snöblåst och 5 minusgrader.  Bussar som säkert kommer att bli försenade. Ha tjock vinterjacka som håller värmen ute men som blir kokhet när man går inne på köpcentrum. För att inte talas om att stå ut med all trängsel.

Kvällens stora fråga!

Skall man se Fringe eller Debatt?

Biter i hop..

Biter i hop och går vidare.