Men snälla, korkade CAROLA!!!

Varför i hela världen anser Carola att Moder Teresa skall få MUSIKPRISET Polarpriset?

Får förmoda att hon menade postumt då, men med Carola vet man aldrig.

Beställde provbågar

Favoptic har börjat med egen design på sina bågar. Fräckt tyckte jag och kastade i väg en beställning på provbågar i fredags. Alltså att låna hem tre provbågar och se om de kanske kan passa mig.

I dag fick jag paketet. I asken låg bågarna bland en massa hårda karameller inlindade i plast, och på en medföljande lapp stod at läsa:

“Posten kräver att våra försändelser alltid har samma vikt – därför måste vi ibland fylla på med karameller.

Vi är tacksamma om ni INTE returnerar karamellerna tillsammans med provbågarna – för när det gäller returportot gäller helt andra portoregler.

Med vänlig hälsning
Favoptic”

Låt mig se.. de skickar med karameller och vill inte ha tillbaka dem. No problemo!!! :)

The grave is out there..

Jag älskar att gå på kyrkogårdar och tar mig gärna utflykter till dem. Det är underbart att gå omkring i grönskan, se på vilka historier som berättas genom en enkel sten. Nyare gravplatser har ofta en mycket mer personlig prägel. Men allt masstillverkas numer. Som med allt annat i vårt moderna samhälle. Människor säger sig ha en egen klädstil men köper alla sina kläder på H&M. I dag finns nästan inget unikt och originellt. Inte ens i döden. Så var det inte förr. Alla Stenar gjordes för hand med enkla verktyg. Inte 100% perfekta men enastående vackra.

Rätt ofta kan jag känna en besvikelse över att sällan hitta speciellt gamla gravar. Tydligen hände något i slutet av 1800-talet och man byggde nya kyrkogårdar och glömde bort och senare tog bort de gamla. Plötsligt bestämde sig för att det sista vilorummet inte var det sista längre. Jag tycker det är sorgligt.

Ibland känns det är som att jag på något sätt letar efter en speciell grav. Vet inte vilken eller varför, det är bara en känsla jag har. När jag ser den kommer jag att veta. Har undrat om det kan vara att det är “min” grav jag letar efter. Att ja kanske levt ett annat liv och reinkarnerades in i detta livet. Att “min” grav finns någonstans. Jag vet, det måste låta helknäppt. Men trots det har jag den känslan.

The grave is out there … Kanske dags att börja vissla titellåten till TV-serien Arkiv X nu :)

 

Skämtade Schulman i kvällens Kristallen galan?

Det mest egocentriska presentation jag hört. Var det nödvändigt att hälsa speciellt på Birro? För mig kändes det mer som ett hån.

I övrig glädjer det mig att Filip och Fredrik blir utan Kristall! Kanske kan femman börja producera BRA program :)

Smyge

På väg hem körde vi en annan väg och råkade av en händelse hitta en mycket gammal kyrkogård, de senaste stenarna var från 1890 talet. Otroligt vackert och rofyllt.

Nästan helt omöjligt att tyda stenarnas inskriptionerna på plats. Men hemma med hjälp av Photoshop gick det att få fram en del.

Det fanns någon inskription på korset men det var helt omöjligt att tyda!


Detalj

Detalj från en annan sten.

Sirlig stil på Rusthållare Nils Anderssons grav.

Tyckte det var intressant att det fanns inskriptioner på både fram och baksida på flera av stenarna.

Veckans Port!

Det finns en hel del fotokedjor på nätet. Allt från Ordlösa dagar till den jag tycker är trevlig Veckans Port. Så här är mitt bidrag till Veckans Port från dagens utflykt från den vackra medeltidsstaden Ystad. Jag tog faktiskt några olika Portbilder så jag har några färdiga för kommande veckor.

Denna port tillhörde en Krukmakare i Ystad.

Klicka på bilden för att se den i större format.

The almost shot!

Där stod hjorten vid vägkanten och väntade snällt tills jag fått upp kameran från fodralet och precis när jag skulle knäppa bilden så beslöt den sig för att gömma huvudet i buskaget och pipa i väg!

Nåja det kommer fler chanser! Det vimlar av rådjur och hjortar här.

Skall tillägga att jag tog bilden med zoom när jag satt i bilen bakom vindrutan. Så kvaliteten på bakdelsbilden är inte den bästa. Men det är som sagt The Almost Shot!

En hjortbakdel fotograferad från bilen