Jag älskar att gå på kyrkogårdar och tar mig gärna utflykter till dem. Det är underbart att gå omkring i grönskan, se på vilka historier som berättas genom en enkel sten. Nyare gravplatser har ofta en mycket mer personlig prägel. Men allt masstillverkas numer. Som med allt annat i vårt moderna samhälle. Människor säger sig ha en egen klädstil men köper alla sina kläder på H&M. I dag finns nästan inget unikt och originellt. Inte ens i döden. Så var det inte förr. Alla Stenar gjordes för hand med enkla verktyg. Inte 100% perfekta men enastående vackra.
Rätt ofta kan jag känna en besvikelse över att sällan hitta speciellt gamla gravar. Tydligen hände något i slutet av 1800-talet och man byggde nya kyrkogårdar och glömde bort och senare tog bort de gamla. Plötsligt bestämde sig för att det sista vilorummet inte var det sista längre. Jag tycker det är sorgligt.
Ibland känns det är som att jag på något sätt letar efter en speciell grav. Vet inte vilken eller varför, det är bara en känsla jag har. När jag ser den kommer jag att veta. Har undrat om det kan vara att det är “min” grav jag letar efter. Att ja kanske levt ett annat liv och reinkarnerades in i detta livet. Att “min” grav finns någonstans. Jag vet, det måste låta helknäppt. Men trots det har jag den känslan.
The grave is out there … Kanske dags att börja vissla titellåten till TV-serien Arkiv X nu :)
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar