Ventilen

Detta har blivit en ventilblogg. En blogg där trycket som byggs upp får pysa över. Livet är inte jämt så jobbigt som det kanske verkar för den som läser här. Det är säkert synd, man kanske får helt fel uppfattning om mig.

I vilket fall som helst, julen är över och den blev mycket lyckad tror jag. Alla verkar nöjda och glada. Ingen, nåja okay någon då, blev för överförfriskad men var mycket trevlig i alla fall. Maten var god och givetvis åt nästan alla för mycket i år igen. Så klart, det hör ju nästan till.

Julklapparna gick nog hem de också. Vi delade ut en och en och väntade tills de var öppnade. Det tog sina timmar för det blev många faktiskt. Jag hade rimmat på mina och det blev väldigt uppskattat och många ville spara sina rim. Hoppas inte de trodde jag snott dem på internet för det hade jag inte. Varenda rim hade jag kommit på själv!

Fina Cassandra och Marcus fick massor med dollar till sin New York resa.
De blev hemskt glada, för med alla dollarna de fick fördubblades deras reskassa. Speciellt sen de hade varit hemskt oroliga för hur de skulle klara av januari månad  efter resan och kunde dra en lättnadens suck. Det var lite gulligt att tjuvlyssna på dem och höra hur Cassie sa till sin Marcus: –Nu har vi råd att åka skridsko på Rockefeller Center.

Killarna fick bl.a. varsin skjorta av mig. Jag tror de blev glada för dem. Av sina föräldrar fick de spel till sin Wii. Mario kart och Guitar hero 5 med trumset. Det var härligt att se dessa killar som är 15 & 18 år förvandlas till två 10 åringar framför tv spelen.

Mamma (min svägerska) Eva fick en minilaptop av min bror och deras barnen. Hon blev så lycklig att hon grät. Hon släppte inte den på hela kvällen utan satt med den i famnen och strök över den som om den vore en katt.

Jag har varit orolig för att Marcus inte gillade mig på något sätt. Men efter julen har jag förstått vad det handlar om. Marcus är en allvarlig kille helt enkelt. Har inte lika lätt till skratt som många andra. Han är så mycket lugnare på något sätt. Det är allt. Det är svårt att tolka människor.

Nu har katten fått sin vattenfontän också. Skall ta bilder och lägga upp på hennes blogg sen.

Eftertankarnas kranka blekhet…

"Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över"

Hamlet - Willian Shakespeare

Som vanligt går jag igenom allt som hänt och skett och nagelfar mina tankar. Ångrar saker, undrar över saker. Varför hände det? Var det något jag sa? Borde jag har gjort något annat? Är imponerad över andra som bara kan skaka av sig allt utan att ens tänka på sakerna i efterhand.

Nu ångrar jag att jag inte tog fler foton på snuttans 20 års dag. Men en del blev oerhört störda av blixten. Bilderna utan blixt blev bara suddiga. Så här sitter jag med 4 hyfsade bilder.

Önskar jag bett dem stå ut istället för att ta åt mig och sluta fotografera.

Going cold turkey…

När jag upptäckte att danska TV1 sände Lilla huset på Prärien i repris varje eftermiddag i veckan började jag ställa DVD så att den spelade in alla avsnitten. Varje kväll avslutade jag med att se ett avsnitt och sen krypa till kojs. En kopp te & familjen Ingalls öden och äventyr avslutade mina dagar.

Sen slutade de plötsligt sända de resterande avsnitten. Bara så där och bytt ut till någon “Landsbyhospitalet”. Jag som blivit beroende av den sockersöta kvällsdosen av barndomsnostalgi fick gå cold turkey.

Känner mig fortfarande lite förorättad över det hela. Jag saknar verkligen min lilla kvällsrutin. Speciellt nu!

Dearest Edgar…

Fick en sådan minnes flashback när jag tänkte på Edgar Allen Poe. För ca 8 år sen gick jag en datakurs i Malmö om kvällarna. Det var mörka höstkvällar och kursen slutade inte förrän vid nio snåret. Jag lånade Edgar Allan Poe på stadsbiblioteket och minns att jag satt och läste böckerna medan jag väntade på bussen efter kursen. Bakom hållplatsen låg den gamla kyrkogården och blåsten rasslade i de nedfallna löven på kyrkogården.

Det var ett så perfekt ställe att läsa viktorianska skräckhistorier på. :) Tur man inte är lättskrämd.